Dag 125. Aja baja, inte sågen, Ingeborg

Ramses är så klok.
Han vet att om det går en människa utomhus så är det rätt säkert att hålla sig bredvid. Tack vare det har han idag kunnat visa sina hönor hur man reparerar en cykel och hur man drar ut en elkabel från källaren.
Jag lade in de sista golvbitarna i hönshuset och Ingeborg tittade noga hur jag gjorde. När jag spikade gick hon ut för det lät för högt. Däremot tyckte hon att den gula elsågen var mycket snygg och gick flera varv runt den. Det slutade med att jag drog ur stöpseln innan hon fick för sig att provsåga.
-M

Dag 115. Se mig i ögonen Tuttan!

En väninna ringde.
”Vad gör du?”
”Jag kom just in, jag har varit och tvättat ögat på en höna.”
Mina sysslor har förändrats något sedan hönsen kom till gården.
Det är stackars Tuttan som blev getingstucken i augusti och som fortfarande har problem med ögat. Det verkar som om det är stopp i tårkanalen. Nu har vi haft riktig ordning med oss och baddat hennes öga varje dag och hon ser piggare ut.
Svårigheten med detta är inte Tuttan utan Ingeborg som avundsjukt står på mina stövlar och tittar rakt upp för att se att inte det blir någon orättvisa i utdelningen av mask eller godis. En vacker dag trampar jag sönder henne.
- M

Dag 112. Besvärliga Ingeborg

Det är ett sjå för Ramses att hålla koll på sina vimsiga hönor. Speciellt när de är ute och speciellt Ingeborg. Hon smyger så tyst och snabbt och låtsas som att hon inte alls hör när Ramses säger åt henne på skarpen hur hon ska göra och vart hon ska gå. Hon traskar drömmande vidare på sina egna äventyr. Följade bravader utspelade sig i söndags när de var ute och vi fixade med hönshuset.



Först försvann hon in under plåtbyttan (det var dock före jag hann fotografera det)






Sen sprang hon vidare in under nätet






Sen ville hon titta om det fanns någon godis i kameran





Och medan Ramses försökte bjuda sina favoritflickor på den ena skalbaggen efter den andra spurtade hon mot en brädhög täckt av en presenning och gömde sig under den.




När Ramses efter 10 minuter lyckats locka fram henne kröp hon in under en träskiva istället.

Och när hon tröttnade på det klättrade hon upp på presenningen och hoppade ner.

Sen gjorde hon en skenmanöver mot Rames maskställe och gömde sig istället i en hasselbuske. Till vänster ser man Rames försöka lokalisera henne.

Från busken smet hon iväg till huset. Ramses följer tappert efter alla 41 varv in och ut och runt huset.

När han äntligen fått lite vett i den lilla hönan promenerar hon iväg till komposthögen. Där låter hon sig bjudas på den ena mumsiga masken efter den andra innan hon snabbt snabbt rundar komposthögen och vidare runt ett hörn och sedan in under några hinkar.

Därefter lyckas Ramses och jag med förenade krafter plocka upp henne och hon sitter så snällt i famnen och funderar på sina förehavande för famnen är ju mysig tycker hon.

Efter det uppför hon sig ganska bra under resten av utflykten och Ramses får brilliera med hela flocken samlad.

-f

Dag 111. Bättre en höna i skåpet än tio i skogen

Det gäller att spika medan hammarn är het eller hur det nu var. Ut i skjulet och leta upp fler gamla fönster, på det ena satt det en urgammal termometer från tiden när Celsius var väldigt ung, och kvicksilvret just upptäckt. Några gamla dörrfoder, lite småbitar av diverse virke, vit målarfärg och pensel och sen var det bara att börja jobba. Målade färdigt allt omålat på utsidan, satte in två fönster, lagade en ny stängningsanordning till dörren och satte upp termometern på utsidan av hönshuset. Man skulle ändå aldrig se hur många grader det var, med det silverfärgade kvicksilvret på den termometern, inomhus i dunklet. Medan jag spikade inomhus trängde hela hönsgänget ihop sig i en liten hög i utegården och höll vingarna för öronen. När jag jobbade på utsidan fick hönsen gå på frigång och jag har nu, liksom tuppen, lagt mig till med att kasta snabba blickar med ett öga mot himlen för att kolla så ingen hök flyger förbi. Ingeborg var mest intresserad av när jag målade och klättrade på stege, då stod hon nedanför och tittade intresserat på hur jag gjorde med penseln. Ramses gjorde en liten avstickare inåt skogen till och hittade en jätteskalbagge som han gjorde väldigt stor affär av. Tyvärr så hade Ingeborg hittat värpfodret i ett skåp, Tuttan råkat somna och Klara och kycklingarna utforskade jorden under en hasselbuske och hade inte tiiiid. När vi var klara med dagens äventyr då hade det blivit kväll mitt i allt. Mest spännande nu är om dom går in i ”skåpet” på natten.
- M


Det snygga skåpet som såg ut som en smutsig brädhög innan, nu är det ombyggt och upprustat till ett snabbvärmt hönshotell.



Den tjusiga gamla termometern och en nymålad knut.



Nymålade vita kanter och en ny låsanordning. Nu slipper vi ha torvsäckar/skottkärror/3 stubbar för dörren för att förhindra att den glider upp.

Närmare titt på den väldigt lyckade låsanordningen.

Ramses hittar både hammare och spik och minns plötsligt vilken utmärkt snickare han är.

Tre nya innerfönster

Dag 110. Ska jag sy äggvärmare?

Det var mycket nära frost i natt.
Jag kunde knappt somna igår kväll när jag tänkte på att det var kallt i hönshuset.
Tuttan har ingen stjärt för hon ruggar, tänk om hon får kallt om äggstockarna.
Ramses är plockad på bröstet av Ingeborg-den förskräckliga, tänk om han får problem med galningen eller galandet kanske det heter.
Klara ligger och ruvar på ingenting för det har Ramses sagt att hon måste, tänk om hon fryser.
I gryningen var jag ute med hammare och spik.
Nu har jag lagat ett stort vinterrede där alla får plats. Det gjorde jag av ett gammalt skåp.
Dessutom, och nu är jag riktigt stolt över mig själv, satte jag in ett nytt fönster så att det inte skall dra.
Kanske jag borde sticka benvärmare åt dom också.
- M

Dag 104. Men Mona-Lisa då!!

Har varit på skärgårdshelg alldeles ensam.
Ja, alltså på resan och på stugan, men annars med mycket sällskap.
Hönsen fick stanna hemma denna gång trots att både Ingeborg och Greta stod med resväskorna packade i hönsgården.
Helt hönslöst har det inte varit. Gick en promenad för att hälsa på skärgårdsdotterns halvstora hönskycklingar.
Dom har också blivit tama och sällskapliga och kom springande till nätet.
Där stod dom, Mona-Lisa, Lotta, Salikonvalj, Kaxi, Blixtra och allt vad dom nu heter och tryckte näbbarna genom maskorna för att kolla om det var något gott på kommande. Det var det dessvärre inte. Ganska snabbt tröttnade dom på mig.
Innan dom gick sin väg så tittade Mona-Lisa på mig och gol.
Någonting är det som inte stämmer.
Kan det vara den friska skärgårdsluften?
- M

Dag 100. Tupp eller trimmer

Ramses tar hand om både höns och trädgård väldigt föredömligt.



Här har man läst om vad höns ställer till med i blomland och liknande.
Jag känner att det är dags att återupprätta deras dåliga rykte, i varje fall i jämförelse med en make med grästrimmer.
Jag klippte gräset längs min plantbank, längs jordärtsskockorna, längs stormhattarna och dagliljorna. För säkerhets skull.
Jag satte upp en tät spaljé runt om äppelträdsklematisen som höll på att stryka med i fjol.
Jag klippte kanten längs mitt långa land, klappade min franska dragon som klarat sommaren och njöt av lavendeln som har blivit så fin. Det här skulle nog gå bra.
Plats på scen: Man med grästrimmer. Svisch, svisch. ”Men äsch då, nu klippte jag ju av en rosenbuske”.
När den grästrimningen var klar kunde jag konstatera att förutom den nyplanterade rosen, så rök den franska dragonen all världens väg och en del av lavendeln.
Nå ja, det blev ju väldigt fint och ser liksom lite höststädat ut. Fast lite tomt på vissa ställen.
- M

Dag 99. Inga hönshjärnor här inte.

Lilla Ingeborg


När hönsen skall roas så gräver vi en hink jord ur komposten och tömmer i hönsgården.
Ramses blir då helt i extas och pratar och pekar och bjuder sina hönor på den ena mumsigheten efter den andra.
I söndags när jag var ute och hönsen var på frigång, gick jag och bar på en hink som var likadan som kompostjordshinken och plötsligt märkte jag att lilla Ingeborg hade följt efter mig lång bort från flocken. Hon kände igen hinken! Lilla hjärtat!
Företagsamhet och intelligens belönas, Ingeborg lyftes till komposthögen och där stod hon sen i ensam majestät tills Ramses efterlyste henne.
Då var hon så mätt att hon undrade om vi kunde ringa färdtjänsten.

-M

Solande gänget efter kompostutfärden

Dag 98. Hur ska vi klara oss utan Klara?

Dagen då jag måste ringa och säga att kycklingarna är så stora nu att Klara kan få åka hem närmar sig, eller rättare sagt den har varit nära länge.
Av någon anledning vill jag skjuta upp det lite, ibland är det så soligt och ibland regnar det och däremellan ska dom få något gott till mat.
Hon är den perfekta hönsmamman, hon har försvarat sina kycklingar om det har behövts eller inte. Hon har visat dem de godaste skalbaggarna och de fetaste maskarna. Hon har lärt dem gå ut och in och flyga upp på pinnar. Och som hon har lärt dom sprätta.
Det märktes när hon tyckte att dom kunde klara sig själv, då kunde hon smyga iväg lite diskret och pyssla med något intressant utan att ropa att dom skulle komma och titta.
Nu har jag egentligen bara en bra ursäkt kvar att ta till och det är att dom har inte lärt sig prata ännu, alltså som höns.
För tänk om dom fortsätter att pipa sitt lilla gälla ljud i all evighet för att deras mamma åkte hem innan hon lärt dom det rätta kacklet.
- M

Även om Klara inte gillar att sitta i famnen härdar hon tappert ut för att visa kycklingarna hur ofarligt det är.