Dag 85. äckliga getingar!

Hönsen är så söta, varje gång man försöker gå in till dem kommer de galopperande för att titta om man har något gott med sig. Och Ingeborg ska med våld upp i famnen eller åtminståne bli klappad på.
Idag när jag för 29 gången gick för att hälsa på dem bestämde de sig för att de ville ut och upptäcka världen. Således traskade allihopa ut på ett bestämt led.
Så jag fick vackert sitta och hålla koll på dem den närmaste timmen så de fick sprätta runt lite utanför hönsgården. (utom Ingeborg hon ville sitta i famnen och gärna få lite hjälp med att krafsa).
Eftersom jag är mer eller mindre ungkarl för tillfället lever jag mest på saker man kan laga i ugnen. Pizza och paj tex. Således blir det inte mycket matrester åt de stackars hönsen.
Därför agerade jag mästerkock och kokade pasta åt dem, sen hällde jag på lite av vad huset kunde erbjuda.

Både hönsen och äckelgetingarna som håller till i hönsgården blev väldigt glada.
De asen har tom stuckit stackars Tuttan precis bredvid ögat idag! Halva huvudet har ju svällt upp på henne.
Jag har förföljt diverse getingar för att hitta deras bo men än så länge utan framgång. Jag har även ordnat en getingfälla som endast ett fåtal behagat dö i.

Förresten har jag börjat hitta två bruna ägg om dagen nu, så ettdera har Tuttan blivit överproduktiv eller så har Klara också börjat värpa! Vilket jag skulle tro med tanke på att jag hittade henne i ett rede idag.
Lilla Ingeborg är på intet sätt överproduktiv, hon värper endast var fjärde dag nu sen vi kom hem från stugan. Hon säger att vi har för ljusa reden. Vi måste försöka fixa detta på något listigt sätt.


- f

Dag 78. Hejdå Kaxi

En smula försenat förvisso, men ändå en rapport.

Idag (9.8) flyttade lille Kaxi. Han fick det angenäma uppdraget att bli tupp åt min systers hönsflock istället för att bli soppa.
Förvisso var han en smula ung för att axla ett så stort ansvar, och hönsen var inte riktigt så tacksamma som de borde ha varit.
De luggade honom tills han snyftade lade sig under hönshuset och längtade efter sin mamma.
Mitt hjärta blödde för den lilla tuppen men tanken på grytan fick mig att härda ut. Efter några dagars funderande på om vi skulle ta hem honom igen eller ej sprang han modigt runt bland de dubbelt så stora markattorna, de var förvisso inte överförtjusta men han smög sig närmare och närmare hela tiden. Således fick han stanna kvar medan vi fraktade hem de andra hönsen från stugan.
Han kommer nog komma riktigt bra in i flocken efter ett tag intalar vi oss.
Systerns höns är bara en smula aggressivt tuppiga. Vi får hoppas att de börjar känna sig som hönor snart.

- f

Kaxi och systerns dv kochin lilla Lotta

Kaxi har satt sig i säkerhet och inspekteras av systerns skägghöna vadhonnuheter

Dag 71. Äntligen uppdatering

Nu har det varit fruktansvärt dåligt på uppdateringsfronten. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på som lämplig ursäkt men först var vi i Sverige och sen for vi till den interetlösa stugan.

På stugan hade pappan, svågern och lillebrodern byggt en jättefin hönsgård! Den måste vara nästan dubbelt så stor som vår hemmagård.
Hönsen fick åka undulatbur och kattbur till stugan. Katten fick åka i en annan kattbur. Blommorna fick åka i sina krukor och sakerna åkte i sina väskor. Undulaterna var turligt nog hos en barnvakt.
Ramses opponerade sig först en smula mot att sitta instängd i en bur men när han fick Tuttan och Ingeborg med sig mindes han plötsligt att han hade hittat ett större boende och det var dit han skulle transportera sina flickor.
Klara och Kycklingarna var rätt nöjda i sin kattlåda de med, men det var hopplöst att få in dem. Varje gång man fått fast en kyckling och skulle stänga in den hade de andra klättrat upp längs kanten beredda på att kasta sig ut varje gång luckan öppnades. Tillslut var alla paketerade och vi åkte iväg.
Hela resan var faktiskt väldigt odramatisk. Men när vi kom fram värpte Ingeborg ett ägg! Vi (och främst Ramses) blev oerhört stolta.
Havsluften verkade för övrigt ha en hejdundrande inverkan på äggproduktionen. För hon och Tuttan klämde ur sig 13 ägg på 7 dagar.
Tuttan som hittills värpt 3 ägg på 7 veckor var verkligen i sitt esse och en riktig äggkulspruta.

Kycklingarna växer ju som galningar (alla utom Etty som fortfarande är en pygmé) och Kaxi har blivit en liten tupp. Förhoppningsvis är han den enda tuppen men han har gärna tuppslagsmål med Katten och Grobi, detta är ju lite oroväckande men jag låtsas att han har en smula krigstokiga systrar bara.
Klara blänker som en polerad pärla och har överutvecklade lårmuskler. En riktig skönhet är vad hon är.
Någon som inte är fullt lika vacker är Ramses. Ingeborg är säker på att hans fjädrar ska vara släta så hon putsar och sliter och putsar tills han blir alldeles kal. Vi måste doppa honom i stoppochväx eller något annat äckligt så fort som möjligt.
Nu är jag hemma med undulaterna men hönsen och den övriga befolkningen är kvar på stugan. Så det lär bli klent med uppdateringar ett tag framöver också.

Tuttan har blivit så fin nu, röd kam och mycket fjädrar



Ramses är inte fullt så snygg, hans lejonkrage har krympt


Klara på skogspromenad. Hon hade ingen lust alls att berätta för kycklingarna att hon hittat ut utan hon smög så tyst och njöt av barnledigheten.


Kaxi (6 veckor) och Klara

Katten (7 veckor)

Lilla Ingeborg

Grobi (7 veckor)

Hönsgården

Pyttelilla Etty (7 veckor) är inte ens hälften så stor som Katten

Katten och Klara patrullerar

Det blå skåpet

Vanligt ägg, Tuttans ägg och Ingeborgs ägg

Det bruna skåpet

- f

Dag 46. Mama B bloggar om Regnhöns

Åkte iväg hemifrån med svarta moln på himlen.
Öppnade luckan ifall hönsen ville in förrän jag kom hem.
Medan jag var i stan började regnet ösa ner och allting bara krånglade och det tog jättelång tid.
Stackars hönsen tänkte jag, när jag med gasen i botten körde hem, såg för min inre syn hur dom stod med paraplyblad över huvudet och skulle skälla ut mig när jag äntligen kom.
Det var inte så farligt, Ingeborg kom emot mig och undrade var jag varit. Alla var torra. Dom stod under tak.
Ingeborg lyftes in precis som vanligt och Ramses och Tuttan gick snyggt in. Dagen till ära flög Tuttan upp på en sittpinne, Ramses tittade avundsjukt och lite ogillande när han lade sig till rätta i höet med Ingeborg under stjärten.
I kycklingarnas hörn av hönsgården låg Klara med fyra små huvuden uppstickande här och där ur fjädrarna, dom ville titta på regnet men inte ha kallt. Torrt hade dom under sitt tak.
På väg in passade dom på att kolla upp allt gott som dom stora hönsen hade på sin sida. Det tog en evinnerlig tid. Till slut tröttnade Klara och klättrade upp för stegen, ställde sig högst upp vid luckan och ropade. Ingen av kycklingarna begrep att dom skulle gå till början av stegen utan alla flög med varierande framgång rakt upp och kom så småningom in och gick direkt och lade sig i sitt bo.
Väluppfostrande djur, dom där, regnhönsen.

- Mama B

Dag 45. Mama B bloggar om stjärnskott

Klara framstår alltmer som den mest lysande stjärnan i vår lilla flock.
Efter att Ramses och Tuttan gått ut genom luckan själva och jag lyft ut lilla Ingeborg, i morse, gick jag in för att fundera på vad jag skulle tillaga för läckerheter till kycklinggänget.
När jag efter ett tag kom ut med delikatesserna på en tallrik och beredde mig på kycklingjakt först och sen utfösning av arg Klara, så visade det sig att den lilla saken hade Klara fixat själv.
Hon och kycklingarna stod och väntade på att få komma in i barnkammarhagen.
Ramses gick med långa steg och bröstet ut och skrockade nöjt, ”tiiiitta på paaappa”, (vi låter honom tro att det är så).
När kycklingarna ooo´at och aaa`at färdigt rusade dom in till sin hage och sin mat och glömde helt bort Ramses.
Som sagt detta med in och utgång har inte lilla Ingeborg lärt sig på snart fyra veckor.
Däremot är hon en djärv upptäckare när dom går fritt.
Idag till exempel tyckte tuppen att dom skulle gå in i en trevlig buske och titta men Ingeborg fick se en trappa i en slänt, dit gick hon. Sen vek hon av från trappan mitt i slänten och där var det så brant så hon rullade ner till Ramses förskräckelse.” Haaa iiinte söööönder ääääggen”, skrek han.
”Meeen kääära duuu, jag slog mig bara i huuuvet” sa Ingeborg när hon kikade över kanten.

- Mama B

Dag 43. Hejsvejs

Idag har det varit ca 100 grader varmt ute och hönsen har mest legat utplattade i jorden och solat sig. I morse gol Ramses inte mindre än 8 gånger, hönsen var så imponerade sa de.

De har givetvis haft massor med skojigheter för sig hela dagen, men eftersom jag rymmer till Göteborg i morgon tänkte jag egentligen bara upplysa er om att det lär bli alldeles för få uppdateringar de närmaste veckorna. :( Men hönsen och min käre far (även känd som byggnadsochvirkesexperten) kommer säkert ha kul ihop!

Söta Tuttan med foten förnämt lyft - som alltid.

Dag 42. Sittpinnar

Tuttan och Ingeborg har chockat oss genom att klämma fram inte bara ett utan två ägg! Sammanlagt har vi alltså fått ihop till 10 ägg på tre veckor. Fantastiskt.
Syster E dök upp med sina dreglande monster. De såg det som sin rättighet att springa i racerfart mot hönsen och tvärstanna framför stängslet. Vid det laget hade de stackars gullehönsen flugit iväg åt alla möjliga håll.
Efter att dregelmonstren bundits fast vid brandstegen som straff sänkte sig lugnet åter över den lilla hönskolonin och Ingeborg, som mindes hur rooligt hon hade haft det igår, började längta ut. Hon letade och letade efter en öppning i gallret och tillslut hittade hon en svacka! Oturligt nog (för henne) ledde inte hålet ut till de spännande maskarna utan det ledde in till en ilsken Klara med tillhörande kycklingar. Som tur var skrek Ramses det högsta han kunde att hans älsklingshöna försvunnit och att hon genast måste bli räddad. Således upptäckte vi vad hon tagit sig till och kunde rädda henne innan Klara begick mord.
När dregelmonstren åkt hem och Mi stängts in lät vi hönsen komma ut och motionera sig lite. Ingeborg fullkomligt älskar att vara ute och sprättar fram den ena jättemasken efter den andra. Tuttan lägger sig hellre på en solig plats och kuttrar medan Ramses upprört springer fram och tillbaka för att se till att läget är under kontroll. Ramses blir alldeles trött på hönsen när de inte lyder honom utan gör precis som de själva har lust med. Ibland blir han så upprörd över deras olydnad att han måste hacka dem lite i huvudet. Men han brukar alltid ångra sig djupt och letar sedan upp de mest kulinariska läckerheter han kan hitta. Snigeldoppade smultron tex.

Kycklingarna växer för varje dag och de lär sig den ena konsten efter den andra. Idag smet tex Katten ut till de andra hönsen, Grobi hoppade upp på lådan för att kika ut genom luckan (något som Ingeborg fortfarande inte lyckats med), de flyger upp och ner som någon slags hickande potatisar och de sandbadar tills de blir alldeles svarta.Något som kycklingarna tycker är jättespännande är när deras idoler får gå ut ur hönsgården. Då sitter alla fyra (samt Klara) på rad, uppflugna på en läktarbräda och tittar avundsjukt på hönsen och Ramses som råkar ut för det ena spännande äventyret efter det andra.
Idag tillverkade jag ännu en sittpinne som placerades ovanför Ramses hörn. Ramses fångades in (han blev så skrajsen att han nästan sladdade ikull när jag skulle plocka upp honom) och placerades på pinnen. Han skrek att han måste sova med sina damer och hoppade med en ilsken duns ner igen. Istället tog jag fast Tuttan (som inte betedde sig ett dugg sjåpigt utan snällt lät sig bli upplyft) och placerade henne på pinnen. Hon vinglade tappert en stund innan hon hoppade ner. När hon trodde att jag inte såg klättrade hon upp igen. Håhåjaja.

Sittpinne 1



Sittpinne 2


Kaxi (flygövar), Etty, Katten och Grobi sitter placerade på bästa utkiksplatsen.

De hemliga djungelhönsen


När de var ute hade Tuttan och Ingeborg så spännande ljud för sig! Jag har inte en aning om vad det betydde, men jag har frågat hönsproffsen på hönsforumet så jag får nog veta snart...

Dag 41. Knäppa Klara

Även idag slänges kycklingarna ner i en korg och släpptes ut i sin lekhage. Även idag blev Klara så till sig av förskräckelsen att hon inte kunde koncentrera sig tillräckligt för att följa efter kycklingarna. Efter att ha blivit utburen till sina små älsklingar lugnade hon i alla fall ner sig och bökade runt i jorden som nån slags tryffelsvin.
Senare på eftermiddagen började det tyvärr regna, och i egenskap av hönsskötare bestämde jag att kycklingarna inte fick bli blöta. Så de slänges raskt in i korgen igen för att transporteras in. Kycklingarna uppförde sig men inte Klara. Trots att hon blev inlyft och infångad inte mindre än TVÅ gånger inom loppet av 28 sekunder smet hon ut igen skrikandes att hon "minsann inte tänkte lämna sina älsklingar ute i regnet!" Något det lilla geniet glömde var att kycklingarna var inne och ropade på sin ömme (men något vimsiga) moder. När Klara smet den andra gången passade hon på att anfalla Tuttan och Ingeborg, vilt skrikandes att "de hade taagit hennes bebisar och nu skulle de dööööö". Ramses blev givetvis mycket upprörd när han insåg vad den eelaka hönan tänkte ta sig till med hans favoritflickor, med ett hotfullt morrande kastade han sig över Klara och motade iväg henne från Tuttan och Ingeborg. Dessa två damer nästan svimmade så till sig blev de när de såg sin karlakarl till tupp rädda dem från den galna hönan. De ockockockade beundrande halva dagen och Ramses blev själv alldeles till sig i trasorna över sin egen fenomenalitet.Klara infångades snabbt och slängdes in till sina glin. Väl inne rättade hon oberört till frisyren och sprättade torv och kycklingar över hela hönshuset i sin ivriga jakt på de godaste kornen till kycklingarna.

Förutom att stoppa hönsslagsmål har vi byggt en sittpinne så Ramses ska kunna få sin skönhetssömn utan att bli påhoppad av Tuttan och Ingeborg. Jag var nyss ut för att lyfta upp dem på pinnen, den enda som satt kvar längre än 14 sekunder var Tuttan. Jag vann uppenbarligen inga extrapoäng genom att fixa till den eminenta pinnen. Ramses däremot måste ha samlat minst 100 extrapoäng när han räddade dem från Klara, de båda hönsdamernas beundrande kackel hörs fortfarande.

En stolt Ramses som letar upp de smaskigaste godbitarna till sina favoritflickor.

Dag 40. Mama-B bloggar om utekycklingar

En mycket bra dag för hönsövningar.
Först byggde vi en liten utehage för kycklingarna och Klara.
Sen hämtades farmors gamla korg, perfekt för kycklingtransport korta sträckor.
Kycklingarna plockades in i korgen och bars ut och Klara gick upp i falsett och i limningen tror jag. Hon måste bäras ut under högljutt skrikande och svärande över kidnappning och annat hemskt.
Väl ute i lilla hagen med kycklingarna blev hon oerhört nöjd och visade sina små älsklingar alla konster hon kunde göra utomhus.
Sprätta runt jord så alla blev blinda, sprätta runt jord så alla blev smutsiga, sprätta runt jord så det flög maskar och skalbaggar i luften och gräva ner sig i jorden och ligga på rygg och blunda.
Kycklingarna var helt hänförda och visste inte till sig av förtjusning, dom studsade upp och ner och pep.Klara berättade alla farliga saker. Hon skrek Skaaata, och alla gömde sig under henne. Sen skrek hon Rääääv, men då sa jag till henne att det är fult att ljuga.


Klara, Kaxi, Grobi, Katten och lilla Etty


Katten spejar


- Mama B

Dag 40. Vildhöns

Idag var det ett strålande väder och Klara verkade sällsynt uttråkad av att vara hemmafru. Således bestämde vi oss för att spärra av ca ¼ av hönsgården och bygga en lekhage för Klara och kycklingarna. En gammal korg hittades, kycklingarna stoppades in i korgen med milt våld och under högljudda protester av både Klara och kycklingarna. Eftersom Klara inte var sansad nog att följa den pipande korgen ut ur hönshuset och in i lekhagen mitt under pågående barnarov fångades även hon in och släpades ut. Väl ute blev hon och de små fjunbollarna så förtjusta över naturupplevelsen att alla oförrätter snabbt, om inte förläts så åtminståne förträngdes, av den lilla familjen.

Ramses vill hälsa

Kaxi

Mi låg på andra sidan gallret och ogillade hönsen det värsta hon kunde.

Klara håller koll på allt från skator till irriterande katter.

Grobi

Grobi och Etty myser med Klara

Efter detta lyckade projekt kände vi oss dumdristigt modiga och bestämde oss för att på darriga ben släppa ut den käre Ingeborg ur hönsgården för att vara med och trädgårdsarbeta. Ingeborg fullkomligt älskade alla spännande buskar och snår som fanns överallt och hon byggde sig raskt ett litet bo mitt i trädgårdens finaste liljor. Stärkta av att vår älsklingshöna inte försvunnit in i skogen det första hon gjorde vågade vi oss på att släppa ut Ramses och Tuttan. Ramses blev hejdlöst förtjust och skrockade nöjt när han insåg hur fantastisk han var som skaffat fram en jätteträdgård åt sina favoritflickor. Han sprang världsvant runt och visade alla sevärdheter för sina damer som följde honom tätt i hälarna och ooh-ade och aah-ade åt alla hans fantastiska upptäckter. Bland annat hittade han det perfekta stället att sola på, där trillade alla tre ikull som berusade svanar och låg sedan med vingarna rakt ut och benen i vädret en lång stund.

Djungelhönan Ingeborg

Solbadande drullputtar

Någon som inte njöt fullt lika mycket av hönsens äventyr var katten Mi, hon blev så till sig i sina försök att inte skrikande sätta tänderna i de solbadande broilrarna att hon istället anföll mig. Men jag förmodar att jag också skulle ha behövt ta ut mina aggressioner på någon om jag var katt och det stod två irriterande kärringar som hotfullt berättade för mig att jag skulle bli doppad i en vattentunna om jag så mycket som krökte en fjäder på de pinsamma hönsen.
- frida