Du och jag Tora, sa Falcon

Ibland brukar jag undra vad Ramses ser hos svarthönsen.


Jag ser ju att dom är rasande vackra och har kloka ögon och kan lära sig saker.

Men Ramses han är ju bara hälften så stor och det hjälper inte så mycket att han sträcker på sig när han går med dom på promenad, han ser i alla fall ut som Lilla Fridolf med två stycken svarta Selma i släptåg.

Det kan vara färgen han gillar, för han har delat upp flocken så att han har alla dom hönor som har svart på sig och alla bruna har han överlåtit till Falcon.

Häromdagen tog Falcon mod till sig och och inledde en liten flirt med Tora, det slutade med att jag såg båda tupparna försvinna springande och skrikande mot horisonten och det tog rätt länge innan Falcon dök upp igen.

//M

Syrsor e gott, sa Måsart

Visst lever vi, men i ett IT-mörker. Ute vid randen av horisonten där världens ände är.

Hönsen är solbrända och fina. Ligger under buskarna och svettas, badar sig under rosorna där jorden numera ligger bar. Dricker vatten ur små kärr på berget – kärr som vi lagar med hjälp av slang, för regn är något som vi sett mycket lite av denna sommar.



Tyra och Vera dom har anslutit sig till diskningsgruppen, efter det att dom kom på att det kan vankas ett o annat i det uthällda diskvattnet bara man kollar noga i blomlandet dit vattnet hälls.

När Tyra lär sig flyga rakt upp och inte bara en meter ovanför marken då ska hon sitta på kanten till diskfatet säger hon. Nu har hon hand om fördisken enbart och den sker på marken.

Den enda lilla kycklingen som kläcktes i juni blev en silkes nånting och är större än Tyra redan. Den får heta Måsart till dess att vi vet vad det är, det kanske blir bättre än när den förra fick heta Flora tills den gol och raskt döptes om till Falcon.

Men Måsart, som har tre mammor, dom har hon/han inte alls tid att bry sig om för det som började med ett lite stillsamt jagande av långsamma malar i början av juli har nu utvecklats till en otrolig skicklighet i att springa fast fjärlar och andra flygfän och äta upp dom.

Nu när det blev syrsa-säsong så kan man se Måsart komma i väldiga skutt genom gräset för att hoppa fast nån fet syrsa som omväxling. Det är lite som häcklöpning faktiskt.

Riktigt underhållande.

//M

He-he, sa Yrsa

I morse när jag kom in i hönshuset för att hälsa på alla tomruvare blev jag som vanligt huggen i pulsådern av Tora, ifrånsprungen av Tyra, hostad på av Silke, blängd på av Greta och skriken i ansiktet av Tuva. Men när jag skulle klappa Yrsa (som för övrigt ligger på golvet utanför ett rede och tittar på ruvarna) fick jag bara ett nöjt “he-he” till svar. Jag anar givetvis oråd och när jag förhör henne närmare trillar plötsligt en superglad kyckling ut ur hennes fluffiga fjäderdräkt.

“He-he” säger Yrsa bara när jag ifrågasätter hur hon som inte ens har några ägg att ruva på längre kunnat kläcka fram en kyckling. Till kycklingens ohejdade förtjusning lyfter jag upp den för att kontrollera att den verkligen är en renrasig silke som jag planerat, turligt nog verkar det som att den var både blåhudad, silkesformad, femtåad och allmänt lik Falcon. “GE MIG GE MIG GE MIG” vrålade alla hönor medan kycklingen kontrollerades. “He-he” sa Yrsa bara och gömde den bland fjädrarna.

Jag insåg att det var lika bra att låta Yrsa behålla den nu när hon ändå stulit den och inredde därför både bur och rede åt dem. (Till alla andras stora förtret, de ville spela sten-sax-påse om saken, alla utom Tora som ville lösa det med våld).

Så, nu har vi en silkeskyckling och 6 hönor som vill ha den. Tur att både barnet och Yrsa är bakom lås och bom.

//F, synnerligen upplivad

Det här är DITT fel, väste Tora

Idag gav jag slutligen upp och plockade bort svarthönsäggen. Inga hade kläckts, jag väljer att skylla på posten medan Tora väljer att skylla på mig. Äggen har knäckts i lönndom långt bort från hönsens åsyn och resultatet var detta:
3 fullgångna (döda) kycklingar, buHUUUU varför kom de inte ut ur äggen??
3 befruktade, lite trist men det var svårt att känna sympati för blodklumparna, det var betydligt lättare att sörja de som faktiskt var döda okläckta kycklingar.

Hönsen springer just nu runt i hönsgården och skriker för sig själv samt hoppar på alla inom räckhåll, de kommer troligtvis springa tillbaka till sina tomma reden inom kort för att lägga sig och ruva på ingenting, våra höns är bra på det.

Silke är vår joker, hon ligger på ett eget silkesägg som hon värpt. Det kommer säkert kläckas. Och då kommer det visa sig att det inte alls är en silkeshöna utan en dubbelfriserad dvärgkochintupp eller något annat lika obehagligt. Jag behöver en avelsgård! Pronto. Så lägligt att vi precis håller på och bygger om lekstugan. He.he.he.he.

//F, som gillar kycklingar nästan lika mycket som hönsen gör

Säg åt dem att stanna där för evigt! sa Emmi

Ju fler hönor som ligger inne i sina reden desto gladare blir Emmi, hon brukar gå efter hönsen när de är ute bara för att få förfasa sig. När Ramses bjuder (svarthönsen) på mask blir hon så äcklad att hon nästan hostar upp ett par hårbollar i huvudet på dem. Något katten i fråga förmodligen inte tagit i beräkningen är att det förhoppningsvis kommer komma ut kycklingar ur äggen, ganska allvarlig miss i kattplaneringen där må jag säga.

En sak hon och jag har gemensamt är dock att vi båda blir glada över ruvandet, av helt olika orsaker förvisso. Jag VILL faktiskt att det ska bli kycklingar av äggen, hon vill bara ha hönsen ur vägen. 

Jag har äntligen lyckats dela ut alla mina avelsägg och just nu ser det ut såhär:
Yrsa (dvkochin): 5 ägg 07.05 + 3 ägg 12.05 // kläckning 28.05 + 02.06
Tyra (holländska): 6 ägg 09.05 // kläckning 30.05
Silke (silkeshöna, nähä?): 3 + 3 ägg 21.05 // kläckning 11.06

Och såhär tror jag om den saken:
Yrsas 8 ägg (svarthöns) kommer säkert kläckas. Hon är duktig och vägrar lämna dem ur sikte. Förhoppningsvis blir de olika datumen inget problem, någon fjärde höna börjar säkert ruva och då kan hon få de 3 äggen som är ett par dagar efter, eller så ger jag dem till Silke/Tyra.

Tyra uppför sig exemplariskt och hennes 6 ägg (svarthöns) kläcks kanske. Hon rör sig inte ur fläcken (bokstavligt talat, jag undrar om hon kanske dött och stelnat). Hennes ägg hade lite otur i början eftersom jag lade dem i ett rede hon inte ville ligga kvar i, nu bor de på tredje våningen. Föga kycklinglämpligt men i alla fall lämpligare än att inte bli ruvade alls. Förhoppningsvis blev de inte skadade av allt velande de första två dagarna.

Silke började ruva ordentligt idag, hon har fått de 3 sista stackars svarthönsäggen som jag sannerligen undrar om kommer kläckas, de har stått svalt och blivit vända 2 ggr per dygn men det är ändå en månad sen de lades, så vi får väl se. Som backup-plan fick hon även 3 av sina egna ägg att ruva på, de torde vara renrasiga silkesägg eftersom Ramses inte alls bryr sig om henne. Han har bara ögon för sina svarthöns han, och kochinsarna då förstås. Hennes egna ägg är nog i rätt fint skick eftersom Falcon skuttar på henne titt som tätt, jag får bara hålla tummarna för att Ramses faktiskt är så ointresserad av henne som han ger sken av, jag vill inte ha några bastardkycklingar.

Falcon och Silke

//F, ovanligt tråkig, som kompensation tycker jag ni ska läsa det här skojiga inlägget om tjuvvärpare som KoolaViola skrivit.

Jo, nä, kanske, sen, javisst, icke... sa Silke

Här kommer del 3 av ruvarfilosofierna, den handlar om Tyra och Silke. (Läs del 1 om dvärgkochinsarna här, och del 2 om svarthönsen här.)

Tyra, Holländsk dvärg

Jag bara skrattar ihjäl mig vid tanken på Tyra med kycklingar. Jag kan livigt föreställa mig hur hon sprutar ut ur redet som skjuten ur en kanon, hoppar bock över silkeshönsen och sedan dyker in mellan två svarthöns samt knuffar Ramses av stegen för att klockan 08.15 komma först ut i hönsgården. Kvar i redet på tredje våningen skulle det sitta 6 kycklingar och blinka sömnigt mot ljuset. Sedan skulle dagen fortskrida i ungefär den andan. Någon trevlig kochinhöna skulle förbarma sig över kycklingarna och hjälpa dem ut till sin mamma. Tyra skulle troligtvis bli vansinnigt arg på alla närvarande och skrikande hoppa i cirklar runt sina kycklingar med vingarna släpandes i marken, för att försvara dem mot de andra hönsen. Hon skulle springa så fort runt dem att det slog gnistor om jorden och moln av damm skulle ställa in flygtrafiken i Norden. När kycklingarna blev hungriga skulle Tyra snabbt knycka mat av någon annan höna för att plötsligt inse att hon helst ville ha den själv, så hon springer och gömmer sig i ett hörn för att äta upp masken ifred från de hungriga barnen. Kochinsarna skulle i smyg mata kycklingarna åt henne. När småbarnen blev trötta och ville ta en eftermiddagslur skulle Tyra fnysa irriterat och göra hopplasteg fram och tillbaka i hönsgården så marken skakar, detta medan hon tjuter argt åt alla som tittar på hennes hög med sovande barn. När hon vände ryggen till skulle någon av kochinsarna förse glinen med en varsin napp och nystickade snuttefiltar.

När hönsgårdens grindar öppnas och möjligheten till utevistelse infinner sig kommer Tyra rusa iväg med sådan hastighet att kycklingarnas ögon inte ens hinner registrera rörelsen och det skulle pipande trampa iväg åt olika håll på jakt efter sin mamma. Kochinsarna packar kycklingarnas matsäckar och knyter sedan ett band runt magen på dem alla så de inte kan gå vilse och leder till sist iväg dem till en vansinnigt upptagen Tyra. När hon får syn på kycklingarna skulle hon troligtvis bli knallröd om hela huvudet och ilsket svära åt kochinsarna som ens vågade närma sig hennes barn. Hon skulle snabbt fläta ihop en liten gräshydda åt kycklingarna innan hon återigen skenade iväg för att se efter ifall Ramses hade hittat något gott. Kochinsarna skulle sitta och läsa sagoböcker för kycklingarna samt servera finhackade skalbaggar och daggmaskpuré åt dem.

Ungefär så skulle det gå till. Nämnde jag förresten att Tyra ruvar på 6 ägg som ska kläckas om 2 veckor? HUR SKA DETTA SLUTA?!

Silke, Silkeshöna

Silke är en synnerligen blyg liten höna som snällt låtsas följa alla tuppinstruktioner hon får (men Falcons påhitt brukar hon ignorera för han är inte så smart). Förra sommaren bodde hon hos vår hönsguru B och där nickade hon förnuftigt och låtsades lyssna när B förklarade att det inte alls skulle bli några kycklingar det året. “Jag förstår precis” sa Silke artigt och vänligt för att sedan stjäla ett ägg som hon envist ruvade fram en kyckling ur (Tuva). Om jag förstått saken rätt är hon en mycket pedagogisk men lite tankspridd höna som behöver en evighet på sig att bestämma sig för saker. Nu ligger hon i redet halva dagen och funderar så det knakar på om hon vill ruva eller inte. Varje dag bestämmer hon sig för att hon nog inte vill utan går ut och betar gräs istället, och varje morgon ångrar hon sig och börjar om. Kanske kan hon få ägg om ett tag, när hon bestämt sig. Men dåå kommer det inte finnas några ägg kvar att ruva.

//F, som nu delat ut 14 av äggen

Va? Ägg? Nu förstår jag inte alls vad du pratar om, sa svarthönsen

Här följer del 2 i ruvarhistorien (läs del 1 här), den handlar om mina favoriter Svarthönsen. Tyvärr lever de icke upp till någon favoritstämpel för tillfället, eftersom de till skillnad från kochinsarna inte ens förstår vad jag menar när jag ber dem ruva.

Vera:

Vera är en sån höna som skulle vara så rädd om sina kycklingar att hon skulle skydda dem från absolut allting. De skulle inte få sprätta själv för de kan få sand i ögonen, de skulle inte få äta mask för den kan vara smutsig, de skulle inte få leka med de andra hönsen för de kan bli trampade på, de skulle inte få andas frisk luft för det kan vara aska i luften, de skulle inte få dricka vatten för de kan drunkna, de skulle inte få gå ute i högt gräs för de kan bli borttappade, de skulle inte få sola för de kan bli brända osv osv. Hon skulle högst antagligen ligga kvar ovanpå dem tills att de fyllde 12 veckor eller något i den stilen. Troligtvis skulle hon älska dem till döds. Själv är hon dock inte ett dugg försiktig av sig, hon är äventyrslysten som få, och sällskaplig! När man är ute kan man vara säker på att man har Vera max 24 cm bort. Hon står t.ex. på spaden och spanar efter mask när M försöker gräva i blomlanden.

Men som sagt, hon är så tragiskt ointresserad av att ruva att jag lika bra kunde ge henne en fjärdegradsekvation och be henne lösa den istället. Så mycket bryr hon sig om att ligga inne.

Tora:

Tora är slug som få, hon är inte fullt lika människoälskande som Vera men väldigt snäll ändå, jag tror att om hon fick kycklingar så skulle de alla bli tuppar. Som hon klädde i armékläder och sen skickade ut för att döda rävar och annat pack. Nu är inte heller Tora särskilt intresserad av att vakta ägg, men hon har i alla fall en gnutta kontakt med sina instinkter, så en vacker dag om en evighet eller två kanske hon går med på att skaffa sig ett ägg. Men idag? Icke.


Det hade varit så ypperligt om just svarthönsen hade velat ruva med tanke på att det faktiskt är deras ras som ska ruvas fram. De är dessutom bäst lämpade i storlek. Men tror ni de lyssnar på det örat? nä. Tänkte väl det.

//F, som fortfarande har 6 ägg som längtar efter en höna

Ge mig en stekpanna bara! sa Sally

Hönsen vill fortfarande inte ruva. Jag tänker så det knakar för att komma på olika sätt att övertala (tvinga) dem. Dock är det svårt att komma på en enda höna som uppfyller alla (eller för all del ett enda av...) mina kriterier. Vilka i princip är:
1. Vara tålmodig nog att ha tråkigt i 21 dagar
2. Veta hur man behandlar ägg
3. Förstå att det faktiskt kommer ut kycklingar ur äggen efter ett tag. Och att man måste ta hand om dem!
4. Är vänlig nog att låta sig övertalas till ruvning
5. Inte sprättar upp en dödsfälla åt mig i hönsgården som hämnd för att jag försökt tvinga dem till redet
6. Återigen: kunna ta hand om både ägg och kycklingar

Den enda som verkligen skulle funka är Ramses. Men han är tupp.

Här kommer i alla fall den första delen av mina kandidater, dvärgkochinmaffian:

Klara:

Hon är jättebra med ägg och kycklingar. Vår urmoder! Den klart pålitligaste av dem alla. Tyvärr är hon taktisk nog att stjäla andras ägg när endast dagar återstår till kläckning. På så vis får hon bebisar efter superkort väntetid, perfekt tycker hon för då kan hon beta gräs och sola 2½ vecka istället för att ligga inne i ett rede där det luktar bajs. Dåligt tycker jag eftersom jag. Behöver. Fler. Ruvhönor. NU.

Greta:

Väldigt snäll och rar höna, utom när hon har kycklingar för då anfaller hon allt som kan tänkas hota hennes små kycklingägodelar (det är typ så hon ser på kycklingar, som accessoarer, dock sköter hon dem väl). Förra året karatesparkade hon familjens katt i huvudet när djuret i fråga tittade förbi för att fråga hur det gick med ruvandet. Ganska kul tyckte både jag och äggen. Hemskt äckligt tyckte katten. Nu vill hon tyvärr inte ruva, hon säger att hon måste tänka på beach-10.

Kajsa:

Haha. Jag vet inte om det behövs någon motivering. Kajsa kommer äta mig till middag om jag försöker stänga in henne med några obehagliga ägg. Hon kommer först stampa sönder alla äggen och sen ta sikte på mig. Det är dock synd att hon inte vill ruva, för hon skulle troligtvis bli en ultimat hönsmamma. Hon är dessutom bestämd nog att med tankekraft tvinga fram kycklingar även ur gamla obefruktade ägg. (har jag en känsla av alltså, hon har aldrig ruvat)

Etty:

Etty hatar att ruva. Förra året var en riktig plåga för henne eftersom Klara stal hennes ägg när hon ruvat dem nästan klart, så hon fick börja om på nytt. Vilket gjorde henne hemskt hemskt hemskt upprörd och arg, oturligt nog för henne är hon väldigt liten och därför tar ingen henne på allvar. Hon är vår kanske mest passionerade grävar- och friluftshöna, och hon tänker då inte riskera att luras till dubbel ruvning i år igen. Dock är hon sjukt förtjust i kycklingar och ganska lättövertalad. Jag känner ett svagt hopp här, hoppas bara att äggen inte hinner dö innan hon kommer fram till att hon faktiskt vill ha kycklingar.

Sally:

Hon ruvade argt januari, februari, mars, april och ända fram till att jag faktiskt fick hem äggen. Då tröttnade hon. Nu blir hela hennes skalliga lilla huvud alldeles knallrött bara jag pratar om ägg. Hon tänker då INTE ruva några fula vråkägg en enda sekund till enligt egen utsago. Men hon är liten, och inte särskilt slug, jag kanske kan lura henne.

Yrsa:

Har ruvat precis lika länge som Sally. Men ligger fortfarande kvar. TACK LILLA HÖNA! Tyvärr får det plats endast 5 ägg under henne. Jag fick hem 17 stycken. Tiden rinner uuut!

Tuva:

Ruvade på ingenting i mars/april, sen klev hon av, för hon ville faktiskt inte ha kycklingar, hon var bara lite trött i benen och hittade ett fint rede. Hon är den enda höna vi har som kan morra. Say no more.

//F som till nästa år borde se till att ha en backup-kläckare redo.

Ruva själv! Sa hönsen

I januari började hönsen ruva, och eftersom januari är en ganska dålig månad att skaffa kycklingar i, likaså februari och mars (samt årets april med minusgrader) har de inte fått ligga på några ägg. Detta gjorde dem hemskt griniga men som de sanna dvärgkochinsar de är har de trotsigt legat kvar ändå. De har legat och legat och surat och muttrat och tjatat. Ända tills jag för ett par dagar sen fick hem 17 stycken svarthönsägg! Då var plötsligt alla hönor ute och solade magarna och hade inte alls tid att ruva. De vägrade att ens se åt mina dyrbara nästan-kycklingar! De ville bara roa sig och spela kort och äta maskar och sånt.

Se vilka perfekt och oklanderligt paketerade små ägglingar, hur kan de neka dem en varm mage?

Kvar i hönshuset låg endast trogna lilla Yrsa, och det var ju tacksamt att i alla fall ha en höna som ruvade (medan de övriga 10 hittade på allt möjligt annat roligt), tyvärr är Yrsa så liten att det får plats kanske 5 ägg under henne. Således hade jag 12 dyrbara ägg kvar som behöver ruvas.
Därför har jag ägnat helgen åt att på olika sätt försöka övertala hönsen till att ruva. Jag har bett snällt, inrett fina reden, lämnat kvar stora ägghögar, pratat om kycklingar, visat bilder på duniga hönsbarn, försökt påminna dem om hur mysigt det är med ett gäng små pipmaskiner osv osv osv. Jag har även talat strängt till dem, hotat, diskuterat, mutat och slutligen stängt in 3 av dem i reden. Dock släppte jag raskt ut Tuva igen efter att hon skrikit så fula ord att äggen nästan började ruttna. Greta å andra sidan överlistade mig genom att smita ut när jag vände ryggen till.

Klara vågar jag inte sätta mina pengar på riktigt än. Hon ligger i alla fall kvar i sin låda under sin säckväv. ”mysigt va?” säger jag och sticker blidkande in diverse godsaker till hennes mörka håla. ”verkligen.” svarar klara bistert och puttar demonstrativt på övertalnings-ägghögen jag gett henne och som hon istället travat upp i en pyramidformation vid fotändan, där den absolut inte får sig någon kroppsvärme alls.

Hur som helst hörde jag mina små ägglingar ropar ängsligt från garaget att de var lite mörkrädda. Så nu gick jag ut med 6 svarthönsägg till en mycket mycket trumpen Klara. 6 kvar att adoptera bort alltså. Om nu Klara mot förmodan accepterar de hon fick nu. Hon såg föga moderligt på äggen jag gav henne.

Men precis när jag såg alla mina kycklingplaner flyga sin kos hör jag ett litet ”mors!” från ett av redena, och vem ligger där om inte vår käre Ramses! Honom kan man då alltid lita på! Nu är bara frågan om han har tid att ruva i 21 dagar, det känns inte som att det vore så klokt att överlåta hela flockansvaret på Falcon, han har trots allt fortfarande lägre rang än majoriteten av hönsen.

Tuva, Silke och Ramses myser

//F, som återigen gett sig in i äggångestens värld

Mycket farliga typer det där, sa Ramses

Det finns en sak till som hönsen tycker är riktigt obehagligt och det är barn som inte hör till själva hushållet.

Samma visa varje gång det kommer andra barn som vill titta på söta hönor.

Dom tänker äta upp er, säger Ramses
VA??, säger alla hönorna.
Och ta era ägg, fortsätter Ramses

Yrsa (fjolårshöna) tror på allt Ramses säger, dessutom älskar hon ägg.

Inte dom där små väl?, säger hönorna.
Jo och sen tar dom era fjädrar och binder fast i påskris, väser Ramses.
Nej huuuu, kacklar alla hönor i näbben på varandra.
Just det, nu går ni in, säger Ramses och pekar med hela vingen, varpå alla hönor lydigt går in genom luckan.

Ja utom Tyra då, som ställer sig och tittar ut vilken buske just hennes fjädrar skulle se snyggast ut i. Sen märker hon plötsligt att hon är enda hönan ute och alltså är alla korn på marken hennes, bara hennes.

Ramses, Tyra, Tora, Vera och Silke

Detta har idag resulterat i att två olika grupper barn har sett en ensam Tyra först göra hoppsa-steg i hönsgården och sen sprättat runt med alla korn och maskar så barnen fick jord i ögonen.
//M

Där var ni nära döden flickor, sa Ramses

Livet i hönsgården ter sig lite grand odramatiskt så här innan det kommer upp spännande grässtrån och innan daggmaskarna har tinat upp där nere i jorden.

Hönsen står och hänger lite ointresserat.

Hötter möjligen hotfullt med vingen åt bofinkarna och dom andra småfåglarna som kommer in och knycker frön ur hönsgården.

Eller så fnissar dom åt katten som inte har några fjädrar, men i det fnisset deltar inte Falcon och Silke av förklarliga skäl.

Häromdagen slängde jag ett getöga ut genom fönstret och såg plötsligt alla hönsen inklämda i ett hörn av hönsgården och tupparna stod med vingarna utbredda som för att skydda hönsen.

Jag trodde dom hade hittat på nån liten sällskapslek för att det var så tråkigt men så hörde jag hur dom skrek på hjälp.


"Jag gömmer mig hääär" sa Greta till Klara

När jag öppnade dörren för att höra bättre så fick jag se en enorm duvhök som satt på grenen ovanför hönsgården och stirrade på hönsen genom nätet.

Den flög ju så klart när den såg mig, men tänk om säger jag bara. Tänk om dom varit utanför och tänk om vi inte hade haft sånt bra tak.

När den flög blev det en väldig fart på Ramses, han pekade med vingen och dirigerade in hela hönshögen på en liten stund och alla lydde.

Ja utom Tyra då förstås, som verkligen har axlat Ingeborgs mantel med att ha egna planer hela tiden, hon ställde sig vid dörren som går ut för hon tänkte minsann säga ett sanningens ord till den förbannade höken.

//M

Och nu vet ni det, sa Ramses

Hej kära hönsmänniskor! Ursäkta att vi varit försvunna så länge men det har varit för allas vårt bästa. Det har inte funnits något spännande att blogga om alls egentligen. Här får ni ändå en liten sammanfattning så ni inte känner er helt bortkollrade:


December:
Det snöar. Ramses fryser när han tänker på eländet. Svarthönsen vill gå ut men Ramses säger att det är för kallt.

Januari:
Det snöar fortfarande. -20 grader. Svarthönsen vill ut och bygga snögubbar. Ramses vill offra Falcon till kung Bore så våren ska komma. Falcon funderar på varför han bara fick dun och inga fjädrar. Jag sa att det var för att utställarna tyckte det var fint. Då gick han iväg för att lära Silke sticka.


Emmi var ute och gillade det faktum att hönsen höll sig i sitt hus

Februari:
1 meter snö och -20 grader. Ramses vaktar luckan så ingen ska gå ut och frysa ihjäl, Svarthönsen funderar på att spränga sig ut. Kochinmaffian tycker det börjar bli dags för kycklingar, halva ligan lägger sig och ruvar. Jag tar äggen av dem.

Yrsa var den allra ruvvilligaste, jag lyfte ut henne för att visa vilket dåligt kycklingväder det var. Sen bestämde hon sig för att ta en oplogad genväg in. Det gick sådär. Jag fick rädda henne.

Mars:
1 meter snö och -10 grader. Jag bär ut hönorna i snön till svarthönsens stora förtjusning. Kochinsarna skriker argt och går sen in och ruvar igen. Ramses står i dörren och ropar att alla ska komma in fort innan de blir förkylda.

Tjohotjohej (okej Sally (vänster) ryser av fasa det ser man, men de andra var gladare)

"KOM GENAST IN FLICKOR"

April:
VÅR! Hönsen börjar gå ute igen och katten ryser vid åsynen av dem

Då vet ni alltså vad som hänt? Perfekt. Då kanske man skulle kunna börja uppdatera lite på riktigt igen.

//F

Aldrig att jag går ut barfota, sa Vera

Det är inte mycket som är roligt för hönsen nu.


Dom har tråkigt.

Jag har försökt pigga upp dom med vitkålshuvuden i halvor, med god gröt på havre, ris, spagetti och rönnbär. Men dom tycker att det är sååå tråkigt.

Dom står där under värmelamporna och längtar efter att få gå ut.

I och för sig har jag erbjudit dom promenader i det fria och Vera kom så långt att hon ställde sig på tröskeln och tittade ut, sen svängde hon och gick in igen. Snö är tydligen ingen hit i hönsvärlden

MEN du milde vad dom värper, med den här farten så kommer dom att behöva vila till augusti. Om det nån gång blir så varmt att man kan släcka åt dom.
//M