Du behöver ingen kam Viola, sa Tyra

Hönsen har blivit morgontrötta.

När jag tittar till dom innan jobbet har dom knappt hunnit vakna utan sitter kvar på skåpet och sina pinnar med nattmössorna på.

En som verkligen behöver mössa är Viola.
I chocken efter hökattacken har den  stackarn tappat alla fjädrar på huvudet. Det är möjligt att hon hade planerat att göra det ändå. Hon ser inte klok ut.

Dom andra hönorna fnissar bakom hennes rygg, utom den tå-lösa Etty som var inblandad i incidenten och inte tycker att det var roligt alls. Och inte roligt alls är det faktum att dom nu inte får gå lösa överhuvudtaget eftersom luften vimlar av rovfåglar.

Dom går där i sin utegård och svär åt talgoxarna som kommer in och äter av deras goda frön och gör kräkljud åt mördarsniglarna som också tar sig in dit för att äta hönsmat.
Jag vet inte riktigt hur jag ska roa dom.
//M

En tå hit eller dit, sa Etty

Det är mycket nu!

Falcon har jättetråkigt.
 Han har ju liksom aldrig haft nån vidare tuppstatus. När Ramses levde fick han ju hålla sig till Silke med nån eventuell utvikning till dom hönsen Ramses ratade för tillfället.

Nu har Silke dött. Av ålder får vi anta - hon har varit lite svag hela sommaren och behövt hjälp in till natten ibland , sånt som händer när man blir gammal.
Falcon vet inte riktigt vad han ska hitta på.

 Det enda som har fått lite fart på gänget var när duvhöken hälsade på i förra veckan. Som tur är så var enda spåret efter den förskräckelsen att Etty saknar en tå och Viola är kal på en fläck på halsen.

Hur det riktigt gick till är höljt i dunkel för jag var inomhus just då.
Jag tror att Etty kanske räddade Viola med en karatespark men jag är inte säker.
//M

Kan du stå stilla, sa Ture

Lilla Ture har skaffat sig flickvän. Det blev Etty precis som jag trodde.

Dom går och viskar och fnissar tillsammans och emellanåt  när lusten faller på så tar han ett skutt upp på henne.

Han har inte lärt sig beräkna avstånd, vindhastighet och Ettys tankspriddhet ännu så tills vidare ramlar han av eller missar.

Hans mamma har lagt sig för att ruva fram en ny liten gosse, så hon ska snart få flytta hem till Barbro igen innan vi har stugan full med kyckligar till vintern.
Etty får vara ifred för hon har sina ägg utspridda lite här och där i sitt bo. Antagligen tycker hon att dom är hårda att ligga på och lägger dom lite åt sidan medan hon ruvar.
//M

Lite svinn får man räkna med, sa katten.

Tyra min lilla pärla var försvunnen idag
.
Jag hade varit borta jättelänge och hönsen var på frigång med katten som hönsvakt.

Det går alltid bra, katten håller koll så det inte kommer nåt farligt och tar dom. Emellertid är hon jättegammal och lite tankspridd så när jag kom hem och Tyra saknades så kom hon inte ens ihåg vem Tyra var.

Jaså den lilla skiten, sa hon när jag visat bild på Tyra och talat till henne med hög röst.

När jag nästan hade dödsannonsen färdig så hittade jag henne. Hon hade sparkat loss en bräda i ett av redena och genom det hålet hade hon släpat med sig halm och ägg och bäddat åt sig inne i ett skåp. Där tänkte hon ligga och ruva, sa hon.

Jag blev så glad när jag hittade henne så hon får ligga kvar där ett tag.

                                         Du rör inte äggen!!
//M                                  

Tutteli-tuu på dig själv, sa Etty

 Dagarna dom går och går.

Rovfåglarna har börjat flytta och livet för höns har blivit farligare.
Till och med lilla Ture kastar blickar mot himlen emellanåt. Annars är han mycket upptagen med att hitta goda kryp snabbare än hönsen.

Inte så att han tänker bjuda dom utan han äter snabbt upp det innan nån höna hinner fram. Han är ju bara en yngling ännu.

Hans språkutveckling är på god väg mot tuppstatus.
Han har gått via Tutteli-tuu till det nuvarande Tutteli-kuu på bara en vecka så det finns hopp att det blir en riktig väckarlocka av honom till vintern.

Hans mamma struntar fullständigt i honom och han hänger med dom andra hönsen, gärna med Etty, som ser ut precis som hans mamma men mycket mindre vilket gör att dom just nu är jämnstora. Dom tar små promenader tillsammans och beundrar vårt nya staket.
//M

Ser jag manligare ut ur den här vinkeln? sa Ture entusiastiskt

Hej hörni, F här! Jag har flyttat hemifrån, det har många fördelar men även en del nackdelar, en av dem är att jag inte kan gulla med hönsen så ofta som jag vill. Detta är givetvis extra jobbigt nu när lilla Turturduve-Ture flyttat in och är söt som socker. Därför åkte jag in på snabbvisit efter jobbet här om dagen, såhär ser Ture ut när man väcker honom ur hans stilla nattslummer. Hans mamma har sannerligen lärt honom att man behöver sova i tid om man ska orka upp och jaga den bästa morgonmasken i gryningen dagen därpå.

Tyra däremot, hon var inte ett dugg trött när jag kom utan kastade sig ut i hönsgården fortare än kvickt för att förhöra sig lite angående om jag måhända hade något gott med mig.

Sluta hoppa Åke, sa Saga

                                                   
                                                      Åke! Har du hoppat i sängen igen?

Och var är majsen, sa Tyra

Hur ska det här gå?

Jag hinner knappt prata med hönsen så mycket som jag ränner och far.

Dom är ju vana med ett litet morgonsnack vid nio-tiden på morgonen och att bli utsläppta ur hönsgården.
Så är det på ön vid världens ände på somrarna. Så är det lite förmiddagsumgänge vid kaffet på trappan och sen kanske nåt barn kastar  ut några goda smulor från verandafönstret. Mitt i allt blir det diskning utomhus och där gäller det att passa på ifall det tappas nåt intressant på marken. När det var nästan mörkt och mitt i natten kom dotter hem från sin skärgårdsrestaurang med goda, goda kompostrester och Tyra var vaken varenda kväll och väntade på att plocka majskorn bland resterna. Sen gick hon nöjd och la sig med majs mellan tänderna.

Nu susar jag in till hönsen och gör en morgonkoll innan jobbet och när jag kommer hem får dom gå fritt till sängsdags. Men bara om jag är hemma på kvällen annars kanske räven eller mårdhunden eller nån farlig främmande katt dyker upp och då får dom vara instängda.

Hur kul kan det vara.
Så fort jag visar mig ute så ropar dom på mig. Det är väl en tidsfråga innan dom buar.
//M



Hur blir det med majsen, sa Tyra

Jag har vaktat dom hela tiden, sa Ture

Jag har varit hönsledig i helgen.

Det är roligt att komma hem. Hönsen har saknat mig säger dom.

Tyra sprang och mötte mig, och hon sprang så hårt att hennes små fötter ibland var högre upp än hennes huvud.
Kochingänget som går och lägger sig tidigt, steg upp från sina pinnar och kom ut för att säga hej.

Lilla Tures mamma var den enda som inte kom ut, hon hade annat att göra och så är vi ju inte så himla bekanta ännu. Men Ture själv han var ute och vaktade Beda, hon är den menlösaste hönan så henne kan han öva sig på att vakta.

Vad gör man med glada höns - jo man ger dom fågelfröblandning för parakiter.
Det skulle resten av familjen få också om dom blev lika glada när jag kommer hem.
//M

Otur för lilla Ture, sa Tyra

Efter lilla Tures första ord, som visade sig vara av det lite opassande slaget så har hans mamma bestämt att han är stor nog att klara sig själv.

Hon hänger med dom andra hönsen trots att dom knappt är bekanta och det går jättebra.

Hon har tagit efter deras farliga vanor och går långa vägar runt blomland och på gräsmattor, kollar rabarbern och rosorna och var med i tävlingen "den som är tamast får komma in i köket och få ost" som vi hade idag.

Den vann Etty för övrigt och hon gjorde hoppsa-steg nerför terasstrappan när hon avnjutit vinsten.

Ture var inte med i tävlingen för han hittade just då inte ut från hönsgården, inte Silke heller för hon har så vansinnigt lång pannlugg så hon hittar inte ens in i hönshuset på kvällarna.
//M

Lilla Ture är ful i munnen, sa Etty

I morse innan jobbet gick jag och tittade till hönsen.

Lilla Ture och hans mamma hade igårkväll listat ut hur man tar sig in i hönshuset till natten och nu också hur man hittade ut igen.
Ture är så söt så man vill bildligt talat äta upp honom, som en kinuskitårta ungefär ser han ut.

Igår kunde han bara säga pip i olika tonlägen, men tillsammans med 11 hormonstinna hönor i hönshuset under en hel natt hade det tydligen lossnat på stämbanden.
Han gol - Pippeli-piiip. Och det kan jag säga till den som inte har nån finlandsanknytning och inte heller kan finska att hade en svensk tuppkyckling ställt sig upp och skrikit Snoppeli-snopp så hade det varit samma sak ungefär.

Hans mamma stod med rodnande kinder och dom andra hönsen skrattade så man såg alla tänder.
//M

Kom hit lilla Ture så ska jag äta upp dig, sa Tyra

Jag tror vi får ta det senaste halvårets händelser i lite småportioner om inte det här ska bli ett femkilometers inlägg.

I alla fall, vi har återvänt från ön vid världens ände också denna sommar.

Hönsen är solbrända och bortskämda och lite trånsjuka. Ramses vår tuppälskling gick och tuppade av i juni. Det är hemsk att säga men jag funderade nästan på att ha honom som bokmärke. För...ja jag ska inte ta nån detalj, ja alltså han blev inte överkörd utan han blev bara så trött, så trött och så dog han.
Åh vad det var sorgligt.

Det går inte att vara utan tupp - det var enkelt att konstatera. Tyra stod på höga berget och vinkade till örnarna som flög förbi. Och svarthönsen dom gick vart som helst och plockade bär och svamp och rökte på (det sista var ljug). Fosterhönsen , alltså mest tuppen Åke, var helt ostyriga och växte upp helt utan handfasta tillrättavisningar. Dom blev faktiskt rätt bra men jag undrar hur dom har det nu ifall dom inte tillåts gå fritt i sitt ny-gamla hem.

På vägen hem igårkväll plockade jag upp en riktig sötnäbb, lilla Ture, som kom med sin kochin mamma i sällskap så att det inte skulle vara så läskigt. Han ska bli vår nya tupp. Han har inte ens lärt sig gala ännu.
//M

Hit med en anka, sa Kajsa

Jag läste Myggans kommentar till förra inlägget och hennes blogg,  för hönsen idag.

Det var populärt, inte helt otippat ville Kajsa ha en anka att reta. Inte för att jag tror att hon vet vad en anka är, men reta - det vet hon vad är.

Och alla skulle ha kålrötter, så nu blir det väl till att ta en tur till staden och se om det finns några ekologiska kålrötter i första hand. På tal om det, det borde jag ju så i år - jag som just har funderat på vad jag ska odla den här säsongen. Vitkål provade jag en gång, den blev jättegod men fy tusan vad miljarders med larver och kålfjärilar jag jagade den sommaren.

Jag tror dessutom att jag kan bekräfta att det är som Myggan misstänker att det triggas igång nån kreativitet när man är med hönsen. Jag har väl aldrig hållit på med så många projekt som efter det att hönsen flyttade hit.

Eller så är det bara så, att dom som har höns är väldigt kreativa personer.
//M

Tyra svär, sa Etty

Igår var det helt underbart väder.

Jag hade köpt vitkål och hade en säck nytt hö, ängsgräs faktiskt. Förutsättningarna var perfekta.
Först fick jag hacka mig in genom gammal is för att öppna hönsgårdsdörren så jag kunde öppna ut-luckan.
Sen gick jag in till hönsen. Vitkålen mottogs med tacksamhet, allt som inte är pellets mottas med tacksamhet kan jag ju säga.
Ängshöet var också roligt men däremot säcken tyckte Ramses att var oerhört opassande, den var ful och så prasslade den.  Faaarligt, skrek han varpå alla hönor gömde sig bakom skåpet - utom Tyra då förstås som är alldeles för nyfiken. Hon måste genast fram och hoppa i höet och kolla ifall det fanns frön.

När jag bytt hö i redena så var det dags för, vad jag trodde, årets premiärutgång.
Där bedrog jag mig. Vera klämde sig artigt ut och vände nästan i öppningen när hon såg snön. Jag har läst att dom vill ut året om men det har inte Vera läst. Hon gick in och åt vitkål istället. Sen tittade Falcon ut och nös. Det räckte för honom tydligen.
 Tyra som tog en paus i hoppandet upptäckte plötsligt att luckan var öppen och måste också kika ut. Jag är säker på att hon sa "fy fan va kallt" och nu måste jag ta ett snack med Ramses om språkbruket i hönshuset.

När jag kikade in genom fönstret efter att ha stängt och bommat fast alla luckor så guppade hönsen omkring som metflöten i höet och Ramses satt och läste ett recept på kåldolmar han hittat i en av dom gamla tidningarna på skåpet.
//M

Kan inte Klara äta upp snön, sa Viola

Hönsen har tråkigt.
Tråkigare än tråkigt faktiskt.
Hur länge ska det här hålla på säger dom till varandra.

Ramses försöker roa dom så gott han kan.
Falcon har flyttat upp på skåpet för gott verkar det som. Han kommer bara ner när det drar ihop sig till nån god mat.

Svarthönsen kastar längtansfulla blickar ut  och kan inte riktigt få ihop det. När dom gick in den där kvällen i november då var det brunt ute och sen dess har det varit bara vitt .
Klara som varit med några vintrar hon vet att snö är gott och kastar sig först fram för att äta upp snön på mina stövlar.

Jag längtar efter en dag när det är så varmt att det går att vädra ordentligt och så skulle jag vilja lägga in nytt hö så att dom hade nya roliga grässtrån att söka frön i.
Sen skulle vi behöva ha ut dom och smörja in deras fötter efter vinterns innegång och kolla upp kvalsterna.
Kochinsarna längtar efter kycklingar.
Tyra längtar efter mask, hon blundar när hon äter spagetti och jag ser precis vad hon låtsas.

Jag borde köpa vitkål åt dom och jag borde hitta på nåt roligt.
Det är så mycket längtan och så mycket borde nu, att det är riktigt rysligt.
//M

Kan vi inte få nåt annat, sa Ramses

Det är möjligt att jag är lite efter alla andra.
Vi har funderat på ekologisk hönsmat rätt länge. Särskilt den här hösten när det har varit si och så med matrester och hemkokt.

Ett tag funderade jag på att göra nån sorts fröblandning själv men jag har aldrig riktigt fått ändan ur vagnen. Är det förresten nån som har nån bra idé om fröblandning
Idag kom jag äntligen mig för att fråga på hönsmatsaffären om dom hade ekologisk foderblandning - och minsann - det hade dom. Dessutom hade det precis just varit en annan in och frågat så manegen var liksom krattad.

Nu väntar vi med spänning, särskilt Ramses.
//M

När blir det grönt, sa Vera

Svarthönsen tycker att det här innegåendet är rena pjåsket.

Vera försöker trycka sig ut genom dörrspringan för att åtminstone få en liten titt på allt det där vita.  Tora föredrar att se på snön genom fönstret  och Saga som aldrig sett en vinter förut fattar ingenting.

Ramses som är lockig och gles i pälsen han tycker att det är underbart att få vara inne och rå om dom svarta flickorna, dom andra hönsen  har han tillfälligt överlåtit åt Falcon. Han i sin tur tycker att det är så jobbigt så han sitter helst uppe på ett skåp i lugn och ro. Falcon kommer ner från skåpet när maten serveras men annars tycker han att  virrpannorna där nere på golvet är snyggast från luften.

Idag har vi haft underkylt ösregn och fast Vera hade tagit fram stövlarna fick hon snällt stanna inne.
I morgon ska jag köpa ett kålhuvud så dom får nåt att underhålla sig med, vare sig dom nu vill sparka med det eller äta upp det.
//M

Kommer ni ihåg oss, sa Vera

Det har varit en lång och sorglig höst och vinter.
I takt med att ljuset återvänder skall vi nu ta oss en titt i hönshuset.

På med andra lampan människa, det är ju minus fyra här inne sa Ramses strängt idag när jag kom ut med kokt spagetti till lördagsgodis
.
På hösten bytte vi lite besättning i hönshuset. Måsart och alla lockiga flickor flyttade till ett annat trevligt ställe. In kom istället fyra förtjusande unga damer.  En lillasyster till svarthönsen, två holländskor och så Viola som är vacker som en filmstjärna.
Läget idag när jag serverat spagetti, matat med ostbitar och fyllt på vatten var följande: Dom gamla kochinsarna har börjat ruva för att lamporna har varit på. Jag tänkte va lite snäll med Kajsa och strök henne över ryggen men det var inte populärt. Hon skrek som en bejbis. Klara och Greta tittade mycket strängt på mig och den fjärde damen som jag inte hann se vem var fick ett svårt sug efter spagetti och var ute ur redet snabbt som ögat.                                                                                                    
 Etty skulle definitivt behöva träna på att träffa rätt för hon höll på att hacka fingrarna av mig när hon åt ur handen.
Värdet av att sällskapa med djur när livet är svårt och bråkigt kan inte nog framhållas. Absolut är det så att även i ett hönshus kan det finnas ett lugn och en frid och en ordning som inte världen utanför kan rubba. Det är ett stilla pysslande och sysslande och alla vet sin plats.
 //M