Dag 376. Ändrade regler

Kajsa, Etty, Klara, Greta


Jag har ett vagt minne av att jag under ett drömmande ögonblick påstod att nästa inlägg skulle handla om nykläckta kycklingar. Och såvida jag inte drar ihop en rejäl lögn om kläcklycka i mängd och massor kommer detta inte hända.

Asta ruvar fortfarande, kanske inte kärleksfullt eller tålmodigt, men bestämt. Inga kycklingar synes än men å andra sidan har vi verkligen inte vågat lyfta på denna dödsmaskin för att kolla upp saken. Nu är jag föga rädd för hennes fysiska styrka - hon är trots allt en dvärgkochin - men för hennes hämnd. Hon ser ut som en sån som gör allting perfekt ända tills den dag man råkar förolämpa henne. För att hon ska tycka om mig och således trolla fram lite kycklingar nöjer jag mig än så länge med att servera det bästa huset kan erbjuda, fläkta henne med palmblad och läsa högt för henne ur tidningen (jag brukar hoppa över dagens recept, för att… ja.. eh. kycklingsoppa talar vi tyst om), allt detta med ett dyrkande uttryck i ansiktet.

Etty plockar blommor - roligare än att ruva


Etty ruvar också. När hon för en vecka sedan började var min spontana reaktion ett ihåligt skratt. Givetvis är det vår pyttelilla, efterblivna, dvärgväxta, minst ansvarsfulla och föga tålmodiga höna som fått för sig att hon ska ruva. Jag är övertygad om att hon inte har den blekaste aning om vad hon håller på med och vad det eventuellt skulle kunna leda till. När Klara och Greta ruvat har de med ett överjordiskt upphöjt lugn legat och gullat med sina ägg i 30 dagar (förvisso utan att dessa kläckts, men det var då inte hönsens fel). De har ruvat utan att röra en fena så länge man inte tvingar dem för att de åtminstone ska upprätthålla sina vitala funktioner. Fortsätta leva alltså. Etty däremot. Varje gång man tittar in i hönshuset för att tjäna Asta hör man Etty tjata från sitt hörn, det är tråkigt hit och det är varmt dit, det är kvavt här och det är kliigt där.

Etty jagar flugor med de andra - roligare än att ruva


Inte ligger hon stilla heller. Hon ligger med glädje på sida i det trånga redet, ointresserat stirrande i taket och gymnastiserandes med tårna. På grund av hennes pyttelilla kroppshydda får hon bara ruva på 6 ägg. Vilket hon faktiskt gör ibland. Lite på skoj sådär. Men trots att äggen ligger under henne ibland tycks hon inte värma upp dem, hon bara ligger där och tjatar om hur tråkigt hon har och om att hon inte har någon att prata med.

Etty går i regnet - även detta, roligare än att ruva


Ungefär 3 gånger om dagen tar hon rejäla pauser, gärna på en timme i sträck. Då går hon runt och sprättar, badar, kacklar högt om allt utom sina ägg eller bara ätandes på mask. Och Ramses gör inget ÅT saken! När superseriösa Greta eller experten Klara klivit av 3,5 sekunder för att inte tvingas bajsa på äggen så har han nästan tappat kammen av ilska. Då skulle de bankas på och skrikas åt minsann. Men varje gång Etty kliver av äggen (vilket hon gör lite för ofta som sagt) tjuter han av lycka och slänger åt henne den ena halvmhetersmasken efter den andra, han dansar sina finaste danser och han sliter upp vackra blommor med rötterna för att ge henne.

Asta tar mycket allvarligt på det här. Mycket. Etty förstår inte ens vad allvar betyder.

Summa summarum går det alltså sådär för oss på kycklingfronten. Astas ägg kan vara värpta när som helst så vi vet inte om de kan kläckas eller i så fall när. Men finns det minsta tillstymmelse till hopp så kommer Asta personligen skrämma fram kycklingar ur äggen.

Såhär ligger de nu, Etty är den lilla grejen i redet. Ingeborg sover under Ramses som vanligt, det är därför han ser ut att ha det så obekvämt. De sover alltid såhär! Jag blir galen. De hatar mina pinnar. Jag måste bygga nya för tionde gången och hoppas på det bästa. Snart blir det nog dubbelhäftande tejp på pinnarna...

//F (mer uppgiven än desperat)

Dag 363 De blir inga å sa Asta (bestämt)

Efter cirkus 20 ägg, 2 ruvningar och 0 kycklingar började vi (jag) bli en smula desperat och stirrig efter kycklingar. Hönsen verkade inte så brydda trots kycklingbrist och jag verkade tydligen inte så o-brydd som jag låtsades vara. Ikväll blev det dock mycket firande när hönsgurun B ringde och deklarerade att vi, förutom att slå på barnkanalen och titta på ett program om kycklingar, skulle kunna komma och hämta en liten kycklingfamilj redan ikväll. Efter diverse segerdanser, främst från min sida, satte vi oss i bilen för att hämta hem en lånehöna och någon kyckling med äggsyskon. Hos B fanns ett par ägg och några kycklingar, med oss hem fick vi ovan nämnda ägg samt en kyckling. Till kycklingvakt utsågs farliga Asta. Hon ska tydligen vara en mycket duktig och erfaren kycklingmamma som nöjt adopterade grannhönans kyckling och ägg. Men i bilen på väg hem råkade farliga Asta bli lite åksjuk och hacka ihjäl kycklingen som antagligen inte alls uppförde sig lika fint och stilla som sina äggsyskon. Nu ligger farliga Asta i vårt hönshus och tänker över sina synder, kycklingen ligger i sin grav och de förskräckta äggen ligger under Asta. Förhoppningsvis i väntan på att kläckas. Nu ska jag bara snyta ut min hjärna efter att ha tänkt lite för mycket på kycklingen (döööööd *snörvel*) och sen ska jag försäkra våra egna hönor om att farliga Asta inte alls ska äta dem till frukost i morgon utan faktiskt kläcka fram bebisar. Dessutom är buren hon bor i extra förstärkt. Med stål och färgglada snören. Främst stål.



Här ligger Asta och försvarar sina adoptivägg.






nästa blogginlägg SKA handla om nykläckta kycklingar. Basta. *tillber hönsguden*


//F (inte fullt så farlig som lånehönan Asta)

Dag 334. Annat var det förr

Hönsen har förändrat mycket här. Inte bara det att man numera tycker det är helt normalt att ägna sina lördagseftermiddagar åt fotmassage och bajsplockning utan de har vänt upp och ner på hela min världsbild. Saker ser inte likadana ut längre!

Vi kan tex ta det här med matrester. Innan hönsen dök upp var mastrester en ful gröt man inte ägnade någon uppmärksamhet åt.

Men plötsligt ser jag hur de gamla potatisskalen och den överblivna korvbiten riktigt ler mot mig. Spagetti har aldrig varit en mer fantastisk uppfinning. Om jag inte visste bättre skulle jag nästan tro att det lagades lite mer mat, och kanske rentav kasserades lite mer än vanligt.

Trädgården har också blivit en helt ny värld. Förr var den mer en grön skogsplätt.

Men på senare tid har det tett sig som att jag ser insekterna bättre än förr, det känns faktiskt som att det finns mer insekter än gräs. Plötsligt känns det också helt normalt att lite nonchalant råka greppa en förbipasserande skalbagge och lika nonchalant slänga den över axeln till en sällskaplig höna. Som av en slump liksom.

Hundar har också blivit något helt annat. En gång i tiden vill jag minnas att jag såg på dem som lite snälla, lurviga, ständigt glada, förvisso ganska illaluktande men söta ändå. (Det är en hund, ingen kaninbjörn!)

Men sen hunden Rasmus åt upp min tuppson härom veckan tycker jag att även hundarna har förändrats. Den där glada ytan är bara en mask.

Trädgårdsarbete har också förändrats. Kanske var grävning inte det roligaste jag visste förra våren.

Men jag har tänkt om, vad kan väl vara roligare än att gräva gröper åt hönsen som de högljutt kacklande kan få slita upp ens favoritplantor ur. Med tillhörande nyttiga maskar. Maskar är jordens bönder sa min syster en gång. Men det har jag glömt, maskar är ju mat.

En lite mindre välkommen förändring är dock det här med himlen. Förut var allt så blått och vackert. Ingen ondska och ingen fara lurade där uppe.

Men NU?! Vad är detta. Vart jag än vänder mig ser jag en armé av galna fåglar som inget hellre vill än att steka sig en höna till kvällen. Gråsparvar kan vara onda trots den fluffiga ytan.

Konstigt det här, tur att jag är samma person som jag var innan *försöker lite diskret få bort Kajsas lortiga fotavtryck från min tröjärm och går i allt snävare cirklar vid tanken på uteblivna kycklingar*

Dag 333. Farliga höns, en studie i 3 delar.

Inga kycklingar än så Greta skuttade (rullade stelbent av) äggen för att ta sig ett bad. Under tiden bestämde sig katten Emmi för att övervaka hela projektet och gick för första gången någonsin in i hönshuset, krälandes genom hönsluckan och ställde sig sedan ivägen för en plötsligt väldigt upprörd Greta. Greta blev så indignerad vid åsynen av en, som hon högljutt uttryckte det: "kofläckig KA-KA-KA-KAAAATT", precis bredvid sina egna gullevullepluttesnuttfavoritägg. (Det sista var svårt att höra säkert om hon verkligen sade, men jag tror det var vad hon menade). Emmi förstod då rakt inte varför den pinsamma hönan vrålade så högt så hon tog istället ett nonchalant steg närmare äggen med nosig uppsyn. Detta fick den annars så blida Greta att vilja begå mord. Således anföll hon kattstackaren vilt skrikande och slitandes i hennes svans.


Tjena hönan, jag vaktar dina ägg litegrann




En inte helt timid Greta öga mot öga med fienden



Greta kommer högst antagligen bli värvad av Hell's Eagles snart




Jag tror det kommer ta minst ett år till innan Emmi avlägger en artighetsvisit i hönshuset igen.

//F (M är förresten på stugan och ympar träd)

Dag 327. Nedräkning

6 dagar kvar till kläckning...

//F (inte alltid den mest tålmodige)

Dag 321.Dumt förbud, sa Ramses

Om inte utegångsförbudet för höns fram till den 31 maj fanns där vi bor så skulle:

- Jag gräva i landet och Ramses och hönorna skulle intresserat stå och stirra ner i gropen.

- Ramses tjoa av förtjusning varje gång han fick syn på en daggmask och artigt slänga den till nån av flickorna.

- Samme Ramses skrika i falsett varje gång han hittade en tordyvel eller nån annan riktigt stor skalbagge.

- Hönsen komma springande varje gång jag tog vägen ner mot komposten ifall att jag skulle få för mig att vända lite i den

- Ingeborg bli till sig av förtjusning varje gång hon passerade den lilla tuvan med små narcisser och ta sig ett litet smakprov av dom gula bladen.

- Ramses hela tiden glömma bort att han inte får äta av blåsipporna.

- Alla hönorna komma och titta när jag rensade bland snödropparna under äppelträdet och känna sig tvungna att hacka sönder dom gamla torra äpplena som ligger där och sen lite lukta på snödropparna som är så vackra.

- Ramses och jag hjälpas åt att spana efter stora höken, korparna och örnarna som seglar ovanför.

- Etty och Kajsa gräva som små jordfräsar i den gamla högen med barr ifall det finns myror där och ibland skulle Kajsa springa jättehårt efter en humla utan att hinna fast den.

Om inte alltså.
//M

Dag 320. Var är påskkycklingarna?

Nu har vi lärt oss en ny sak.
Man kan tydligen inte lägga tio ägg under Klara och tro att hon ska klara av det.
Hon har haft max fyra varma ägg i taget och vad det ser ut nu så blir det inga kycklingar.
Nu sätter vi allt vårt hopp till Greta som ligger på fem ägg.
Händer det inte något då heller så får jag lov att ta en pratstund med Ramses.
Jag har försökt studera honom i smyg några dar nu när han uppvaktar hönorna.
Han dansar och skuttar jättesnyggt, precis som man ska om man är tupp.
MEN - Ingeborg springer iväg allt vad benen håller och kochinflickorna är spårlöst försvunna när han skuttat färdigt.
Tuttan som är både tankspridd och långsam blir på det viset väldigt uppvaktad, så pass uppvaktad att hon ibland har fått hosta efter att Ramses hoppat av igen.
Det är väl klart att hennes lungor börjar protestera efter att ha blivit hoppressade ett flertal gånger per dag.
Nästa gång får vi väl satsa på enbart Tuttan-ägg.
Tuttan själv skulle aldrig komma på tanken att ruva. Hon har alldeles för mycket annat att fundera på.
Bortsett från avsaknaden av kycklingar så har påsken varit bra, solsken och ett pallkragsprojekt ute på gården.

Dag 294: Kan nr 1Y Klara jobbet?

Nu har vi lagt ytterligare en dårskap till samlingen. Inte nog med att Tuttan måste bäras när hon ska någonstans, eller att Ingeborg gömmer sig under en hög med lådor i 1 timme utan att säga ett knyst, eller att Greta vill ha en förtrolig pratstund och en korvbit dagligen annars blir hon sur en vecka, inte heller räcker det med att Kajsa helst vill sitta på axeln när hon får pedikyr och ger med sig först efter en högljudd brottningsmatch, inte ens det faktum att Etty bör knuffas bort från en skrikande Ingeborg titt som tätt eller att Ramses önskar sig en ny locktång till sina fjädrar är nog.
Nej nu måste jag även agera fredsmäklare mellan Klara och Ramses. Klara ligger som bekant på ägg hela dagarna. (sju stycken idag! Jag och kycklingarna hjälps åt att smuggla dit nya ägg vartefter) Då och då måste även den mest ansvarsfulle blivande modern ta en paus för att få igång tarmsyst... putsa fjädrarna och äta menar jag. Oturligt nog för Klara och mig litar inte Ramses, som hett och innerligt vill bli pappa, helt på att hon ska hoppa tillbaka till sina ägg i tid (som att DEN hönan skulle missköta sina ägg på minsta vis). Så varje gång Klara stiger av för att göra något vettigt blir Ramses alldeles stirrig. Hans kam och slör slänger hit och dit med ett sladdrande ljud, benen sprättar vildsint hit och dit och han skriker HÖÖÖÖK så intensivt att han blir alldeles hes (det faktum att vi är inne i hönshuset när han skriker gör att ingen tar honom på allvar). Efter exakt 11 sekunders paus får han en obetvinglig lust att ta till handgripligheter. Då jagar han Klara och luggar henne i fjädrarna för att hon ska hoppa tillbaka till sina ägg. Det är där jag kommer in i bilden, jag får alltså ägna mig åt att hålla Ramses sysselsatt under tiden att hon badar. Idag har vi spelat memory, fia med hack och alfapet. (Ramses gillar ord som KROOO, KRÅÅ och kock-ock-ock-ock, så långa ord får man massor med poäng för ska jag upplysa er om). I morgon är det knyppling på schemat. Poängen är i alla fall att Klara slipper löss och bajsiga ägg. Jag vågar inte ens tänka på vad Ramses skulle säga om hans små döttrar såg ut som uteliggare, (eller ännu värre koltrastar)



Etty har hittat det perfekta stället att värpa på

Det är mycket som ska ordnas när man är äggledig

Men hon som VERKLIGEN skulle behöva putsa fjädrarna solar nöjt vidare

Badabada

Medan Klara var ute och badade råkade Etty gå förbi och få syn på de obevakade äggen. Med ett förtjust "Mjaaaa" skuttade hon upp i redet för att hålla äggen sällskap. "Mja mja mjam miiiimimjo" pep hon lyckligt och sorterade ägg efter färg och form. "mjihi mjao" sade hon som avslut och lade sig bekvämt tillrätta på 1 ägg särskilt fint ägg. De övriga 6 låg lite här och där. Hon har inte riktigt fått till den rätta höns auktoriteten än tror jag. Eller så kan hon inte räkna. Jobbet som barnvakt tog hon i alla fall på fullaste allvar.

//F

Dag 292. Gå och ruva Klara, sa Ramses

Nu är det vår Klara sa Ramses strängt och pekade på ett rede en hylla upp.
Jasså, sa Klara och plockade sig naken på magen och försvann in.

Hur blev det så här nu igen.
Hela vintern har vi brottats med Klaras kycklingsug och Ramses längtan efter att få bli pappa.
Åtskilliga gånger har vi lyft en skrikande Klara ur boet där hon har legat och ruvat på ingenting och svält sig i onödan.

Men nu, nu är det ju faktiskt vår fast snön ligger vit och om tjugoen dagar är det ju april och riktig vår.

Det enda som stökar till alltihopa är det förbannade förbudet att släppa ut höns före 31 maj.
Det kommer att bli för trångt när kycklingarna kommer eftersom Klara är så fruktansvärt sträng med dom andra hönorna när hon har kycklingar.
Dom andra stackarna kommer ju att få stryk så det ryker inomhus.
Det är klart att vi kan bygga tak på hönsgården men fy tusan vad onödigt det känns.
Vet man ens om fågelinfluensan fanns på riktigt.
Ja strunt samma, om vi lägger ut bilder på hönsen nu, där dom är utomhus så är det gamla bilder bara så ni vet.

Tillbaka till ruvningen, i morgon ska jag börja forska i om jag känner nån som har några trevliga dvärghönsägg att sälja.
Men det berättar vi inte för Ramses, han ska få tro att det är hans kycklingar, vi har inte hjärta att berätta att det är hans lockiga päls vi vill komma ifrån.
//M

Dag 266. Nu blir det pedikyr flickor, sa Ramses

Min bättre blogghälft var ute på stylinguppdrag och jag fick ta tag i de mindre glamorösa uppgifterna. Som att trimma hönstår. Glad i hågen med rosor på kinden och solsken i blick, läpparna blå utav bärer och bl.. nej vänta nu fel saga. Var var jag? Jo; välförberedd med potatismjöl och en inte för ändamålet helt korrekt sax samt en blommig nagelfil begav jag mig ut mot hönsens boning. Detta med kloklippning var en ny erfarenhet för oss alla. Klara är lite av en skogsgumma så hon är inte så belevad inom det här med pedikyr och sånt, men kycklingflickorna hade läst om spa och om att matcha nagellacket med fjäderdräkten i det senaste numret av Hönsa så de var med på hela projektet. I teorin alltså.

Greta var först ut, hon satte sig snällt och med förväntansfull blick i famnen, blundade sedan hårt och räknade till tre det snabbaste hon kunde sen ansåg hon sig vara klar och skulle precis skutta iväg innan jag fick tag om henne igen. Sen tjöt hon det argaste hon kunde och gömde sina iskalla tår innanför min jacka innan jag lyckades lirka fram henne och med milt (vilt?) våld klippa klorna. Elegant som få. Greta blev så förtjust och tittade så noga på sina nya fötter att hon helt svängde av åt fel håll och försvann iväg runt ett hörn när jag släppte ner henne i snön. Eftersom hon trots allt är uppvuxen i skogen räknade jag med att hon skulle klara sig själv de 10 sekunder det tog att ta fast och klippa Klara, den hönan har då alltid varit ett föredöme av alla de slag, förutom just på den envisa ruvningsfronten gällandes inte-ägg då. Där är hon mycket o-föredömlig.

Greta sekunderna innan hon glatt svänger iväg åt helt fel håll

När jag släppt iväg Klara så hon och Greta kunde gå runt i snön och vara pittoreskt matchande i samma rödbruna nyans hade Etty och Kajsa med gemensamma krafter bänt upp mattridån bakom oss och tagit sig ut för att leka i snön de med. Så då måste vi ta paus så alla skulle få bygga snögubbar och kasta snö i nacken på Ramses samt skylla på varandra en stund. Men när arbetet väl återupptogs var det Ettys tur, och eftersom hon slutade växa när hon var ett äpple hög är det som vanligt bara att ta henne mellan tummen och pekfingret och klippa lite här och där utan att hon kan göra något åt det. Vilket hon under milda protester finner sig i om man samtidigt pratar om ost så hon får annat att tänka på (i just Ettys huvud ryms inte så många tankar på en gång nämligen).

Kycklingflickorna GretaKajsaEtty. Ser de inte coola ut? Som de där som alltid var liiite för fantastiska och populära för de vanliga dödliga?

Ramses och Ingeborg tisslar och tasslar (inte som gubbarna i stubbarna dock)

Nåja, Etty var snabbt avklarad och sen var Kajsa näste man till rakning. Till skillnad från Etty slutade Kajsa aldrig växa. Hon är nu i storlek med en elefant och man behöver vara tre man och en cowboy för att hålla fast henne. Efter en vild (nej mild) brottningsmatch hade hon klamrat sig fast på min arm med ett stadigt grepp och kacklade så nöjt över den fina utsikten och ännu en seger att jag passade på att klippa medan hon satt med mig. Sen fick hon åka axel in innan det var Tuttans tur. Tuttan är förresten så enkel att ha att göra med att jag tror man kunde ge henne endast två rader istället för ett helt stycke:
1. Gå till höna. 2. Plocka upp höna. 3. Vänd höna 4. Klipp klor. 5. Sätt tillbaka höna vid maten. Ingeborg klippte förresten sina klor i somras så hon behövde ingen pedikyr idag.

Det är inte vem som helst som kan brotta ner Kajsa inte.

Etty von Pytteliten, vore inte det något?

Däremot kan alla som inte själva är hönor tas med Tuttan. (det finns nämligen ingen höna som kan tas med henne)

Som ni nog förstår slängde Ramses bara en hotfull blick på mig när han fick syn på den blommiga nagelfilen och så var det med den saken. Fotmassage med dyra salvor kan han finna sig i men när det börjar bli färgglada flickverktyg inblandade tänkte han då inte vara med.
*kastar en förstulen blick på mina egna trasiga nagelband men tänker att pedikyr nog bara är för hönor. Inte för tuppar och bloggerskor.*

Ramses tittar mycket strängt på nagelfilen
　

//F (nu igen, kors i taket)